Aktuellt





		Britta Marakatt Labba Berättande Broderier & Kyrkotextilier Kramfors konsthall till 24 nov. När Britta Marakatt Labba utbildade sig till textilkonstnär vid Konstindustriskolan (HDK) i Göteborg inspirerades hon starkt av sin lärare Elsa Agélii. Det kan man nästan se; samma lätthet i broderiet och samma nästan poetiska anslag i de långsamt berättade bilderna, som blir ett slags dagboksanteckningar ur livet. Men medan Elsa Agélii använder sig av miljöer från Göteborg och Bohuslän är Britta Marakatt Labbas motiv uteslutande hämtade från den samiska kulturen. Hon bor i Övre Sopporo, har sin familj och ateljé där och, eftersom hon är same och renägare, finns förstås alltid renhjordarna och den samiska mytologin med i hennes bildkonst. ©2010 BUS/Britta Marakatt Labba, Fångad, rödingskinn på platsväv Enligt Britta Marakatt Labba har det alltid varit självklart bland samer att veta vid vilken tidpunkt vardagssysslorna bäst ska göras, när man ska slakta djuren, hämta skohö, ved och slöjdmaterial. Intressant som jämförelse att höra att sjukvården först nu har kommit fram till att det bästa är att försöka undvika operationer i rötmånadstid! Liksom hos muslimer har även samiska kvinnor föredragit att täcka sina huvuden och undvika att visa naken hud. På Brittas bilder har kvinnorna röda hornformade mössor på huvudena. Det ansågs av de kristna som djävulens verk men i stället för att ta av sig sina huvudbonader, vände de hornen bakåt. Här sitter dock hornen åt rätt håll! Alla dessa kunskaper om livet och detaljerna från den samiska historien kan man följa i Britta Marakatt Labbas verk. Nutidsläget finns också med. Den globala uppvärmningen hotar allt mänskligt liv. I ”Rådslag” slits nästan träden upp med rötterna och de folkvalda samerna sitter på rad och diskuterar åtgärder. Går det att stoppa den allt snabbare utvecklingen mot deras och kanske hela jordens undergång? Till underlag för broderierna har Britta Marakatt Labba oftast linnevävar eller som nu på senare tid slitna sk markeringstyg. Det är ett slags plastväv som hon hittar sönderblåst ute i renmarkerna. I vanliga fall används de för att mota bort djuren från vägarna. Britta tycker de blir så vackra av väder och vind och ger hennes bilder ett extra skimmer så hon ta hand om dem. Britta Marakatt Labba broderar i tunna kamgarner av lin, ull eller silke och färgar dem för hand i en många olika ljusbeständiga syntetfärger. Alla broderade bilder tar lång tid att göra. Fyra till sex timmar orkar hon brodera i ett sträck. Det stora beställningsverket till Tromsö universitet (23 meter brett och 4 dm högt), en väggtextil i stil med Bayeuxtapeten, tog därför ungefär fyra år att färdigställa. Som omväxling till det ensamma konstnärsjobbet är Britta Marakatt Labba även kostymör och scenograf periodvis på Samiska teatern och på ishotellet i Jukkasjärvi. På utställningen i Kramfors Konsthall visar Britta Marakatt Labba även sina bilder med sik-, röding- och laxskinn och sina utsökta kyrkotextilier. Broderade biskopsmitror, mässhakar och två stiliga stolor finns med. Den ena stolan har de samiska färgerna blått, rött, gult och grönt. Speciellt den skulle man önska att någon från Härnösands stift kunde köpa in och be biskopen bära! Text: Karin Lundquist Foto: Jonas Lundquist 2010-11-11